Den som äger frågan agerar - del 4

Alltsedan den 29 augusti har det varit lugnt. Ingenting nytt under solen som föranlett upprördhet eller förvåning. Har tidigare här på bloggen redovisat några händelser som berört Eriks situation på jobbet. En fundering har varit om Erik utsatts för någon slags komplott som också kan stavas mobbing eller drevmentalitet från delar av arbetsledningen. I vilket fall som helst nu är det lugnt igen. Arbetssituationen och arbetsrelationerna har återgått till det vanliga. Perioden, när allt hände dvs 28/5-29/8 (minus semester) börjar bli ett minne blott. Ett obehagligt och frustrerande minne för åtminstone Erik. Vad var det som egentligen hände, är en fråga han åtskilliga gånger ställt och fortfarande ställer sig. Eftersom det i tre tidigare blogginlägg gjorts en beskrivning av händelseförloppet akt för akt så är det nu dax att avslutningsvis redovisa en sista beskrivning av en omtumlande period.

Om det inte har sagts tidigare så måste det sägas nu. Erik arbetar i en verksamhet där patienter vistas på en låst avdelning. Patienter kan utifrån detta ha rätt att lämna avdelningen under vissa premisser. Fastställda och beslutade av en psykiatriker allteftersom vården och återhämtningen fortskrider. Det kan innebära att man i sin akuta sjukdomsfas inte får lämna avdelning för att senare gå ut med personal eller att själv vistas ute. Rökning får inte ske inomhus. Det innebär att för vissa är frågan om utgång extra angelägen och önskvärd.

Den här dagen som nu redovisas var en dag under en helg. Patienten X hade inte egen utgång utan måste följas av personal. Patienten var rökare och fick lämna avdelningen för att röka varje timme. Någon följde alltid med. Patienten var lite bångstyrig men det hade fram till denna dag fungerat. Eriks kollega, Sten går ut med patienten. Efter en stund kommer Sten in på avdelningen. Han berättar för Erik att patient X har avvikit. Han hade stuckit från honom. När detta sagts så fortsätter Erik med sina arbetsuppgifter och Sten lämnar honom. Sten som känner patienten väl gjorde en bedömning om att inte direkt gå till tjänstgörande sjuksyster. Gissar att Stens bedömning av detta grundas på två faktorer. Hoppades att patienten skulle komma åter. Hade också gått omkring i närområdet för att söka patienten utan lyckat resultat. Patienten var inte att betrakta som farlig för sig själv eller andra.

Eftersom Sten inte direkt gick till arbetsledaren men berättat för mig och en övrig personal så tog det hus i helsike. Att som arbetsledare vara den som sist får veta om detta kan kännas frustrerande. När detta stod klart så fungerade arbetsledaren mycket oproffsigt.

Av någon outgrundlig anledning kom Erik även att hamna i skottgluggen för denna händelse. Det blev samtal (5) med en vårdavdelningschef med en anklagelse om att Erik begått fel genom att inte berätta för tjänstgörande arbetsledare att en patient avvikit. Erik berättade vad han visste och vad som skett (ur sitt perspektiv) och ansåg det rimligt att den som drabbades dvs Sten skulle berätta. Det av flera anledningar bla att kunna svara på det frågor som kan dyka upp. Devisen den som äger frågan agerar, kändes självklar.

Den 29/8 var det som tidigare redovisat dags för samtal 6. Nu återigen med folk från personalavdelningen närvarande. Ny redovisning från Eriks sida och en anklagelse om att Erik uppmanat/beordrat arbetskamrat att inte berätta för tjänstgörande arbetsledare. Denna anklagelse fanns nedtecknad på slags skriftlig redovisning. Erik gissar att det var ytterligare en skriftlig varning som var på gång. I så fall varning 4 på denna korta tid. Erik hävdade med kraft att detta var ren och skär lögn. Frågade dessutom vem som var källa till denna lögn. Erik nekades få veta vem det var som sagt detta. Ingen skriftlig varning och pappersunderlaget får nog möta pappersriven. 

Sten som var huvudpersonen i denna händelse har för Erik berättat att han fick ett telefonsamtal där man undrat vad som hänt. Erik fick som bifigur i detta sammanhang två samtal i allvarets tecken och nästan en skriftlig varning. Olika falla ödets lotter, men det är över nu. Perioden 28/5-29/8 har gått till historien.  

Laglig bild på nätet blev problem på jobbet - del 3

Så har vi då kommit till del tre i berättelsen om Erik och hans problem på jobbet. Tidigare (del 1-2) har det redovisats om några händelser som skett på jobbet under lite drygt två månader. En redovisning har gjorts kring händelser som renderat Erik två skriftliga erinringar. Nu är dags för att berätta om erinran nr 3 som också ryms inom samma tidsdräkt och med en vikarierande arbetsplatschef. Den senaste varningen/erinran har mer med Eriks fritid att göra än om någonting som skett på arbetet. Nu gäller det en bild på en blogg (del 1).


Innan Erik får berätta sin version så försöker vi bena ut vad en skriftlig erinran är och hur en sådan skall hanteras. En skriftlig erinran måste betraktas som relativt ovanlig och sällan använt chefsverktyg som tas till när de anställde efter en rad muntliga tillrättavisningar inte gjort bättring eller när förseelsen kan anses var grov men inte föranleder avsked. Kommunalarbetaren skriver i medlemstidningen den 1/11-2006 följande; Det ställs klara krav på att arbetsgivaren ska ge den anställde möjligheter att bättra sig om det förekommer anledningar till klagomål. Sakliga grunder måste enligt lagstiftningen redovisas innan man kan ge en skriftlig varning (eller ”erinran” som det egentligen heter) och än mer saklighet krävs innan man kan omplacera en person. Saklighet och möjlighet att bättra sig är tydligen nyckelord i detta sammanhang.

Nu en beskrivning av bakgrund till skriftliga erinran nr 3 som föregåtts av samtal 4 och verkställighet på samtal 6. (återstår att senare berätta om händelsen kring samtal 5 och den andra halvan av samtal 6).

Vårdavdelningschefen ber att få prata enskilt med Erik. De sätter sig ner i ett personalrum och då får Erik höra följande. Att man fått vetskap om att Erik bloggar och att han har sin fulla rätt att göra det. Man säger sig inte ha någon uppfattning kring det Erik skrivit. Det hade han sin fulla rätt att göra hur han vill med, däremot fanns det ett foto med på senaste inlägget. Det kunde man inte acceptera. Erik uppmanades å det bestämdaste att ta bort fotot eftersom det bröt mot sekretesslagen. Ett mjukare samtal kring detta skedde där Erik starkt tvivlade på att fotot var av sådant slag att det bröt mot gällande sekretess. Uppmanades/beordrades att ta bort fotot från bloggen om Erik ville slippa besvär. Erik gav inget löfte om detta utan sa att han på sitt sätt skulle undersöka om det var sekretessbrott eller ej och agera utifrån det dvs sekretessbrott bilden bort och ej sekretessbrott bilden kvar. Bilden på bloggen var enligt Erik ett åskådligt bevis och förstärkte trovärdigheten i gjort blogginlägg. Erik kontaktade sin fackliga organisation som inte bekräftade ag uppfattning om sekretessbrott. Därmed blev bilden kvar.

Efter någon vecka fick Erik information att ytterligare ett samtal skulle ske kl 14.00 på onsdag. Mer än så sades inte. Erik tog emot informationen och bokade upp sig i almanackan. Hittade på känn rätt lokal och konstaterade att återigen var representanten från personalavdelningen närvarande. Inget samtalsämne var på förhand givet, men det visade sig vara två punkter på dagordningen. Denna om bloggbilden och en annan som berättas senare. Där konstaterade vi tillsammans att bilden inte utgjorde något sekretessbrott men ag ansåg att det var nära ett brott så man ville ändå ge ytterligare en skriftlig varning. En skriftlig varning för att Erik nästan gjort fel på sin fritid. Skumt!

Dagarna därefter funderade Erik på om polisen kan ge fortkörningsböter om man nästan kör för fort.

Problem på jobbet - del 2

Det håller faan på att bli ett helvete tänkte Erik. Nu hade han varit på sitt 6.e upprättnings- och allvarssamtal. Ett antal skriftliga erinringar har Ag på en mycket kort tid presenterat. Dokument och samtal som också innehåller lögn och osanning. Förutom att man saknat en sammanhållen bild av vad som vid några tillfällen skett. När det gäller de rena osanningarna och lögnerna så har Erik nekats information om vem som sagt det osanna. Det verkade för Erik som om budbärarens uppfattning betraktats som objektiv och sanningsenlig. Det handlingsprogram som arbetsgivare säger sig vilja arbeta efter och som Erik för länge sedan läst har inte haft sin praktiksa giltighet. Detta hur man gör när man kan förvänta sig att det finns olika uppfattning om vad som hänt och skett. Under sex allvarssamtal har Erik suttit på den anklagades bänk. Eftersom detta med de sex samtalen - i olika frågor - är en ny och ovan erfarenhet för Erik så funderar han mycket över vad det kunde bero på. Under en period av 3 månader hade allt skett. Till detta måste man också betänka att Erik varit på semester under drygt tre veckor. Det finns ett samband mellan det som sker och en organisatorisk förändring på arbetsplatsen. Eriks jobbiga period sammanfaller med inträdet av en vikarierande avdelningschef från en annan vårdavdelning. Fast att det skulle bero på det sambandet vill Erik inte riktigt tro på. Så kan det väl inte vara funderar han. Tankar om att det beror på mobbing, politisk förföljelse edyl vill Erik inte heller formulera. Någonting är det dock! Vad är det som triggar?


Mycket privat energi går till att försöka förstå situationen. Därav bla skrivna rader kring detta som fyller tre syften. Ett: att bearbeta och ta avstamp in i framtiden. Två: att ge min version för att ge möjlighet för dialog kring rätt och fel. Tre: foga min berättelse till de människor som jag mött som också berättat om olika typer av amatörism och övergrepp i arbetslivet. Berättelser som inte handlat om fel eller rätt utan om makt och avsaknad av makt.

Tidigare har en beskrivning gjorts över en skriftlig erinran och löneavdrag kring en flexledighet. Där Erik utifrån gällande flexavtal gjorde som avtalet säger, men det dög inte. Nu till historien före den. En historia som Erik idag betraktar som tillfället när bollen började rulla. Nu handlar det inte om att flexa utan om att bära personliga larm.

På arbetsplatsen finns stationära larmpunkter att använda och påkalla hjälp vid speciella tillfällen. Bråklarm som sätts igång innebär att ”all” personal springer till larmstället för att bistå den som larmat. För ett antal år sedan var Erik fackligt aktiv när arbetsplatsombud och Kommunal mot arbetsgivarens vilja tvingade fram inköp av personliga larm dvs larm som var och en i personalen bär på sig. Fem larm per avdelning inköptes för att kunna nyttjas av den som så önskade. Allteftersom åren gått har fler larm blivit inköpta. Användandet av larmen har i huvudsak varit upp till varje anställd bland annat på grund av att de inte räckt till alla. Praxis på arbetsplatsen har därför varit att var och en själv förhåller sig till det personliga larmet. Det har inneburit att man kan dela in personalgruppen i tre undergrupper; De som alltid bär personligt larm, de som tar larm vid tillfällen när det är oroligt och otryggt på avdelningen och de som inte valt att bära det personliga larmet. Erik har varit en person som valt att inte alltid bära larm.

Sedan någon tid har platsledningen hävdat att det är obligatoriskt att bära larm. Det har dock inte påvisats något beslut som formulerat inriktningsförändringen med därav bristande följsamhet bland de som ibland eller aldrig tagit på sig ett personligt larm. Erik var en sån. Det var/är inte självklart att bära det personliga larmet utan han levde kvar i det förhållningssätt som genom åren rått. Detta skapade problem och tillrättavisning.

En onsdag när Desirée har namnsdag så hade också Erik expeditionen. En arbetsuppgift som enligt schema fördelas mellan skötare och sjuksystrar. I den arbetsuppgiften ligger att den dagen vara en slags spindel i nätet, fixa med bokningar, planera arbetsinsatser m.m. Ett slags ledarjobb för avdelningens arbete. Det var i slutet på arbetsdagen. Sista halvtimmen hade inträtt. Erik hade haft en ganska hektisk dag och hade en del arbetsuppgifter som återstod. På expeditionen fanns vid tillfället en hel del arbetskamrater och kollegor. Personer som Erik uppfattade inte hade några konkreta och aktuella arbetsuppgifter. Minst fyra personer förutom Erik vistades där inne. Erik sitter och dokumenterar i journal och övriga gör, vem vet vad. En diskussion kring att ha larm, ringar, klockor på sig aktualiseras. Den tidigare nämnda vikarierande arbetsledaren finns i rummet. Trots en stressad situation över att Erik måste hinna klart sina arbetsuppgifter så hamnar han ändock som en deltagare i samtal kring dessa frågor. Erik blir en del av diskussionen samtidigt som han ger uttryck för att han vill få jobba i lugn och ro. Erik minns att han på skoj föreslog start av en studiecirkel där vi kan diskutera, så att han i lugn och ro fick göra klart sitt arbete. Till bilden kan läggas; Erik blev inte helt klar.

Efter denna dag, när Desirée haft namnsdag, så var Erik inte på jobbet på flera dagar. Ledig på Torsdag, fredag, lördag och söndag. Åter på måndag. Oklart vid vilket klockslag, men tror att det var på förmiddagen så står Erik i en skrubb för att notera patients ut- eller ingång. Då där i dörren står helt plötsligt vikarierande vårdavdelningschef och tjatar om larm. Erik känner mig besvärad och ber att få vara i lugn och ro för att sköta jobbet. Det blev helt plötsligt lite svårt att skriva och minnas vad han höll på med. Tappar också humöret och säger att hon låter som en Gnällkärring. Som svar på denna groda så beordras Erik till chefsrummet. För övrigt bara på andra sidan korridoren. Där lägger hon fram ett färdigskrivet papper (skriftlig erinran) om att jag vägrar bära larm. Daterat med den dagens datum.

Därefter följer efter en eller två dagar ett slags samtal i upptuktelsens tecken med berörd arbetsledare och en representant från personalavdelningen (samtal 1). Onsdagens händelse på expeditionen och måndagens skrubbdispyt har enligt min mening inte skötts på optimalt bästa sätt. När det gäller det som hände i skrubben kopplat till en färdigformulerat dokument så kan Erik till och med tänka sig att det agerandet var en ren och skär provokation.

Numera bär Erik alltid personligt larm. Till belåtenhet för vissa och osynligt för andra.