Friskolan kommer undan för lätt

Tänk dig att det finns 4 skolor i din kommun. Det är två friskolor och två är kommunalt drivna. En av skolorna måste läggas ner pga bristande elevunderlag. Ett grannlaga beslut måste fattas. Det märkliga händer att av de fyra skolorna så kan kommunalpolitikerna endast fatta nedläggningsbeslut kring någon av de två kommunalt drivna skolorna. Skola, personal och elever får olika behandling beroende på i vilken skola man befinner sig. Två skolor går fri och den kommunala skolan får rollen av Svarte Petter. Skattebetalarna finansierar och driver samtliga skolor, men friskolan är enligt dagens regelverk befriad från politikens prövande öga. Det rimliga vore att – om en skola måste läggas ner - så måste samtliga skolor ingå i bedömningen – inte bara några.

Tänk dig att inte vilja acceptera misshushållning av våra skattemedel. I ett sådant perspektiv blir det försvarligt och självklart att ingen fritt får förfoga över sjukersättning eller a-kassa. Bidragsmissbruk måste beivras. Rätten till ersättning bedöms därför utifrån politiskt bestämda kriterier. Det är för de allra flesta självklart och acceptabelt. Det vore dock på sin plats att det vore lika självklart att man inte fritt kan förfoga över skattemedel för att starta privata företag. Även om det handlar om friskolor. När skattefinansierad verksamhet drivs av privata huvudmän gäller inte längre offentlighetsprincipen. Kontrasten mellan dagens nästan obegränsade rättighet att starta privata skolor och mot den benhårda kontrollen och allt snävare reglerna för möjligheten till a-kassa och sjukersättning är slående – och märklig.

Tänk dig en politik utan ideologiska skygglappar. Tänk dig en politik som arbetar utifrån den grundläggande principen om lika behandling och likhet inför lagen. Tänk dig politiker som inte abdikerat från sitt ansvar. Tänk dig ett samhälle utan apartheidliknande åtskillnad mellan skolans olika aktörer (offentlig/privat).

Om valfrihet på vinst och förlust!

Ett är då säkert! Det finns inget självklart och entydigt samband mellan det vi kallar samhällsnytta och företagsnytta när det gäller att forma ett samhälle för dess medborgare. Marknadens mekanismer kan stå stick i stäv med samhällets behov av insatser för tex en koldioxidminskad vardag. Detta och mycket annat berör Ann-Marie Lindgren i sin rapport.Ta tillbaka demokratin! En genomgång av effekterna av privatiseringar inom tre sektorer. Rapporten behandlar utvecklingen inom skolan, elmarknaden och vård och omsorg.

Oavsett hur man ställer sig i frågan kring offentlig eller privat produktion av tjänster så måste det vara på vars och ens ansvar att bedöma och ta ställning till hur man ser på konsekvenserna av sin ståndpunkt. Rapporten är ett viktigt dokument som beskriver syftet (vad man ville uppnå), vad som hänt fram till nu och vilka konskvenserna kan bli på sikt. För egen del ser jag gärna att rapporten studiecirkelhanterades på tex nätet. Eller att man på traditionellt sätt kryper ner i något bildningslokal för att möta, nöta och bilda oss kring dessa angelägna frågor.

Läs rapporten

s

Också en dag att minnas

Det var en gång den 4 juli 2008.

Det var den dagen som busstrejken fick ett välbehövligt avbrott och förhoppningsvis tog slut. Hoppas sannerligen att man löser den uppkomna tvisten vid förhandlingsbordet. Även om mycket av människors sympatier finns hos chaufförerna så är det bra om kollektivtrafiken kan vara igång. Det är för många svårt och inte självklart hur man förflyttade sig mellan olika ”punkter” i tillvaron. Busstrejken har inneburit en renässans för gamla undanställda cyklar. Många har plötsligt fått lämna en undanskymd tillvaro i källare och förråd för att bli ett högklassigt fortskaffningsmedel för nödvändiga arbetsresor.

För Ragnhild blev den hör dagen lite extra jobbig. Hon behövde kontanter. Ragnhild är en 70-årig dam som lever tillsammans med en blåtonad rullator. Hon har inget bankomatkort så när hon behöver pengar så brukar hon gå till kassaservice. Fast det är sedan 1 juli inte längre möjligt, eftersom den stängt sina dörrar och hänvisar kunderna till andra aktörer. Ragnhild valde Nordeabanken i Haninge och det verkade alla andra också ha gjort. Jäklar vad det var folk. Fyra kassor var bemannade, men det var sannerligen ingen garanti för snabb och säker service. För Ragnhilds del blev det en väntan på mer än en timma innan hon kunde lämna lokalen med sina 500 kronor. Det som gjorde Ragnhild lite upprörd var att vissa kunder hade mycket tidskrävande ärenden. I en kassa stod samma kund i över 30 minuter. Det är heller inte roligt när folk tränger sig före. Dom som går till kassan fast det inte är deras tur och dessutom får sitt ärende avklarat. Det är dåligt av kassörskan tycker Ragnhild. Det finns ju nummerlappar. Dom borde personalen hålla sig till. Många väntade stående eftersom antalet sittplatser var begränsat. Det som Ragnhild tyckte var bra var att hon var gammal och hade rullator. Då fick hon i alla fall sitta. Rullatorn kan ju också fungera som stol.


Det var en dag som för många innebar semester. Så ock för mig. Arbetsdagen tar slut och det blir buss mot Norrland. Framme vid 00.50. Kommer gående i ett tyst och öde villaområde när en gammal raggarbil (amerikanare) glider fram. Det brummar rejält under motorhuven. Från ena sidofönstret sticker en gammal tratthögtalare fram. Någon måste sitta och hålla den. När den är utom synhåll hör jag för en stund ljuvlig gammal 70-talsmusik. Det var en låt med Jonny Cash. Musiken hördes i rymden bara under 15-20 sekunder. Därefter en stunds tystnad innan jag långt borta kunde höra mer av Jonny Cash. Detta kan bara hända i Örnsköldsvik, tänkte jag.