Också en dag att minnas

Det var en gång den 4 juli 2008.

Det var den dagen som busstrejken fick ett välbehövligt avbrott och förhoppningsvis tog slut. Hoppas sannerligen att man löser den uppkomna tvisten vid förhandlingsbordet. Även om mycket av människors sympatier finns hos chaufförerna så är det bra om kollektivtrafiken kan vara igång. Det är för många svårt och inte självklart hur man förflyttade sig mellan olika ”punkter” i tillvaron. Busstrejken har inneburit en renässans för gamla undanställda cyklar. Många har plötsligt fått lämna en undanskymd tillvaro i källare och förråd för att bli ett högklassigt fortskaffningsmedel för nödvändiga arbetsresor.

För Ragnhild blev den hör dagen lite extra jobbig. Hon behövde kontanter. Ragnhild är en 70-årig dam som lever tillsammans med en blåtonad rullator. Hon har inget bankomatkort så när hon behöver pengar så brukar hon gå till kassaservice. Fast det är sedan 1 juli inte längre möjligt, eftersom den stängt sina dörrar och hänvisar kunderna till andra aktörer. Ragnhild valde Nordeabanken i Haninge och det verkade alla andra också ha gjort. Jäklar vad det var folk. Fyra kassor var bemannade, men det var sannerligen ingen garanti för snabb och säker service. För Ragnhilds del blev det en väntan på mer än en timma innan hon kunde lämna lokalen med sina 500 kronor. Det som gjorde Ragnhild lite upprörd var att vissa kunder hade mycket tidskrävande ärenden. I en kassa stod samma kund i över 30 minuter. Det är heller inte roligt när folk tränger sig före. Dom som går till kassan fast det inte är deras tur och dessutom får sitt ärende avklarat. Det är dåligt av kassörskan tycker Ragnhild. Det finns ju nummerlappar. Dom borde personalen hålla sig till. Många väntade stående eftersom antalet sittplatser var begränsat. Det som Ragnhild tyckte var bra var att hon var gammal och hade rullator. Då fick hon i alla fall sitta. Rullatorn kan ju också fungera som stol.


Det var en dag som för många innebar semester. Så ock för mig. Arbetsdagen tar slut och det blir buss mot Norrland. Framme vid 00.50. Kommer gående i ett tyst och öde villaområde när en gammal raggarbil (amerikanare) glider fram. Det brummar rejält under motorhuven. Från ena sidofönstret sticker en gammal tratthögtalare fram. Någon måste sitta och hålla den. När den är utom synhåll hör jag för en stund ljuvlig gammal 70-talsmusik. Det var en låt med Jonny Cash. Musiken hördes i rymden bara under 15-20 sekunder. Därefter en stunds tystnad innan jag långt borta kunde höra mer av Jonny Cash. Detta kan bara hända i Örnsköldsvik, tänkte jag.