Om valfrihet på vinst och förlust!

Ett är då säkert! Det finns inget självklart och entydigt samband mellan det vi kallar samhällsnytta och företagsnytta när det gäller att forma ett samhälle för dess medborgare. Marknadens mekanismer kan stå stick i stäv med samhällets behov av insatser för tex en koldioxidminskad vardag. Detta och mycket annat berör Ann-Marie Lindgren i sin rapport.Ta tillbaka demokratin! En genomgång av effekterna av privatiseringar inom tre sektorer. Rapporten behandlar utvecklingen inom skolan, elmarknaden och vård och omsorg.

Oavsett hur man ställer sig i frågan kring offentlig eller privat produktion av tjänster så måste det vara på vars och ens ansvar att bedöma och ta ställning till hur man ser på konsekvenserna av sin ståndpunkt. Rapporten är ett viktigt dokument som beskriver syftet (vad man ville uppnå), vad som hänt fram till nu och vilka konskvenserna kan bli på sikt. För egen del ser jag gärna att rapporten studiecirkelhanterades på tex nätet. Eller att man på traditionellt sätt kryper ner i något bildningslokal för att möta, nöta och bilda oss kring dessa angelägna frågor.

Läs rapporten

s

Också en dag att minnas

Det var en gång den 4 juli 2008.

Det var den dagen som busstrejken fick ett välbehövligt avbrott och förhoppningsvis tog slut. Hoppas sannerligen att man löser den uppkomna tvisten vid förhandlingsbordet. Även om mycket av människors sympatier finns hos chaufförerna så är det bra om kollektivtrafiken kan vara igång. Det är för många svårt och inte självklart hur man förflyttade sig mellan olika ”punkter” i tillvaron. Busstrejken har inneburit en renässans för gamla undanställda cyklar. Många har plötsligt fått lämna en undanskymd tillvaro i källare och förråd för att bli ett högklassigt fortskaffningsmedel för nödvändiga arbetsresor.

För Ragnhild blev den hör dagen lite extra jobbig. Hon behövde kontanter. Ragnhild är en 70-årig dam som lever tillsammans med en blåtonad rullator. Hon har inget bankomatkort så när hon behöver pengar så brukar hon gå till kassaservice. Fast det är sedan 1 juli inte längre möjligt, eftersom den stängt sina dörrar och hänvisar kunderna till andra aktörer. Ragnhild valde Nordeabanken i Haninge och det verkade alla andra också ha gjort. Jäklar vad det var folk. Fyra kassor var bemannade, men det var sannerligen ingen garanti för snabb och säker service. För Ragnhilds del blev det en väntan på mer än en timma innan hon kunde lämna lokalen med sina 500 kronor. Det som gjorde Ragnhild lite upprörd var att vissa kunder hade mycket tidskrävande ärenden. I en kassa stod samma kund i över 30 minuter. Det är heller inte roligt när folk tränger sig före. Dom som går till kassan fast det inte är deras tur och dessutom får sitt ärende avklarat. Det är dåligt av kassörskan tycker Ragnhild. Det finns ju nummerlappar. Dom borde personalen hålla sig till. Många väntade stående eftersom antalet sittplatser var begränsat. Det som Ragnhild tyckte var bra var att hon var gammal och hade rullator. Då fick hon i alla fall sitta. Rullatorn kan ju också fungera som stol.


Det var en dag som för många innebar semester. Så ock för mig. Arbetsdagen tar slut och det blir buss mot Norrland. Framme vid 00.50. Kommer gående i ett tyst och öde villaområde när en gammal raggarbil (amerikanare) glider fram. Det brummar rejält under motorhuven. Från ena sidofönstret sticker en gammal tratthögtalare fram. Någon måste sitta och hålla den. När den är utom synhåll hör jag för en stund ljuvlig gammal 70-talsmusik. Det var en låt med Jonny Cash. Musiken hördes i rymden bara under 15-20 sekunder. Därefter en stunds tystnad innan jag långt borta kunde höra mer av Jonny Cash. Detta kan bara hända i Örnsköldsvik, tänkte jag.

På spaning efter ett gott hjärta!

När blir det år 2008? Tiden verkar gå baklänges och klockan står still. Den borgerliga alliansens enträgna försök att stöpa ett samhälle med gårdagens mått, gör sig alltmer märkbart. Otrygghet, fattigdom och utanförskap blir allt tydligare som alliansens huvudspår när det gäller att omforma Sverige. Statens tillgångar skall avyttras därför att statens uppgift inte är att driva företag. Detta sker samtidigt som man kan accepterar att tex Franska staten är en aktiv spekulant och köpare av våra gemensamma tillgångar.

Den 1 juli får Greta och många andra sänkt sjukersättning.Läs här om Greta. Hon skall klara sig på mindre är 5000 kronor i månaden. Efter att ha drabbats av stroke slås nu fötterna undan. Alliansens ambition är sannerligen inte att öka tryggheten och minska utanförskapet. Med sänkta ersättningsnivåer tror man sig tvinga ut fler sjuka på arbetsmarknaden. Sett med alliansens ögon så blir det: Dom sjuka är inte sjuka, dom är lata och utnyttjar bara ett generöst sjukbidragssystem. Med sänkt sjukbidrag minskar den privata lönsamheten och ökar viljan till att arbeta. Det lönar sig bättre att arbeta och man blir frisk. Dumt och oförsvarbart! Vi har råd att ge dom sjuka mer är 75% i sjukersättning. Redan 80 %-iga ersättningsnivåer är för lite. Som sagt vi har råd! Sjukförsäkringssystemet går idag med 14 miljarder i överskott.

Alamgir från Bangladesh bor med fru och barn sedan en tid i Sverige. Han har lyckats bra med att få jobb även om han långt ifrån kan kallas högavlönad. Varje månad tar han 10-15 % av sina inkomster och lägger i sitt privata solidaritetsprojekt. De pengar han kan avvara spenderar han på fattiga, sjuka, föräldralösa och arbetslösa i en Bangladeshisk by. Han vill bidra med rimligare överlevnadsvillkor. Det har blivit en Ricksha (cykeltaxi) till en arbets- och medellös som nu kan försörja sig själv. Det har blivit en get till en föräldralös pojke som fått mjölk för egen del och till försäljning mot att han går i skolan. Det har blivit en hel del och Alamgir gör detta med glädje samtidigt som han konstaterar att tex rika släktingar inte bidrar med någonting. Trots att de har inkomster som vida överstiger hans.

Det gäller att ha hjärtat på rätta stället. Det har Alamgir men inte alliansen!