Våga vara slut 2008

Så har det hänt igen. Detta att man lämnar något vant och känt för att möta det nya och okända. Vad kommer ur 2008? Hur kommer vår framtid att formas? Trots miljöhot, trots en orolig värld och trots tilltagande inkomstskillnader känner jag mig inte orolig. Det får bli vad det blir. Ibland under protest och ibland bejakat.

Värre var det 1992. Det var ett år som för mig innehöll dramatiska förändringar. Den allvarligaste var att jag drabbades av ofrivillig arbetslöshet. Utåt sett behöll jag lugnet, kontrollen och behärskningen. Inåt var det chockartat. Efter intensiva och intressanta år på mitt drömjobb var tiden där slut. Allt på grund av den dåvarande regeringens villkorsändring för verksamheten. När detta hände, fick jag som från ingenstans, ett rockmärke i min ägo. Det fanns bara där. Märket var vitt och en svart text som löd; Våga vara slut! Närvaron av rockmärket förbryllade och satte små griller i skallen på mig. Vart kom det ifrån? Vem hade lämnat det? Kom det i min ägo för att hjälpa eller stjälpa? Var det med onda eller goda avsikter? Märket är fortfarande ett mysterium och finns ännu kvar. Idag kan jag konstatera att märket fungerat – med sin provocerande text – som trigger till terapeutiska och pedagogiska samtal med mig själv. Har idag ett gott förhållande till märket. Hade jag fler av dessa märken skulle jag överväga att obemärkt ge det till några jag uppskattar. Några som jag tror kan ha nytta av att fundera över den fortsatta färdvägen.

Våga vara slut Foppa! Tror att han just nu befinner sig i en dramatisk och omvälvande livssituation. Vad jag förstår så önskar han inget hellre än att komma tillbaka till hockeyns finrum på den absoluta elitnivån. Samtidigt som kroppen och foten verkar sätta käppar i hjulet. Kärleken till idrotten överskuggas av det faktum att kroppen fallerar och ett alltför högt prestationskrav. En orimlig kombination för de flesta. Säkert också för Foppa. Märket skulle nog kunna reta till nödvändiga och nyttiga ställningstaganden. Kanske kan ett alltför tufft prestationskrav tillåtas stryka på foten gentemot kärleken till idrotten. Kanske kan han tillåta sig att bli en utövare på lägre nivå samtidigt som han börjar träna för livet utanför de stora scenerna. Eller varför inte rent av att våga vara slut som hockeyspelare och att med fullt fokus forma ett meningsfullt liv utanför rinken.

Våga vara slut kvinna! På senare tid har man kunnat konstatera att kvinnor i högre grad än män drabbas av utmattningsdepression. En avgörande orsak till detta anses vara att kvinnor i jämställdhetens namn är alltför prestationsinriktade. Hon blir inte bara lika bra som sina manliga karriärförebilder. Hon tvingar sig också att prestera långt mer än sina manliga kollegor, vänner och partners. Till dessa kvinnor skulle jag vilja ge ett märke för att få de att Våga vara slut som konkurrens- och prestationsinriktad varelse. Det är inte det som är jämställdhetens inre väsen.

Våga vara slut, alla fundamentalistiska individualister. Det finns alltför många som förespråkar en långt gången individualism. Vad man glömmer att beakta är det faktum att ingen individ i praktiken är just individuell. Alla är vi ett resultat av miljö, villkor och omgivning. Vi är beroende av varandra! Allt hänger ihop. Ett Våga vara slutmärke ger jag därför med varm hand till de fackliga löneförhandlarna. De har till förmån för individualism och ett svek mot grundbulten i den fackliga själen överlämnat den lokala lönebildningen till arbetsgivarna. Det gillas inte!

Något nytt är på gång.

Du önskas en
God Jul och ett Gott 2008!

Varför inte Klicka här

Tomtar sökes!

Det är bråda tider! Tomten jobbar på högvarv. Tänk att behöva hantera alla önskelistor. Och inte nog med det, han ska också bedöma önskelistskrivaren. Det gäller att ge en fin och motiverad klapp att öppna. Nyfiket undrar jag hur den borgerliga alliansens önskelista ser ut. Av SCBs senaste opinionsundersökning kan man konstatera att väljarstödet blir allt tunnare. Alliansen har idag endast stöd av 39,9% av väljarkåren. Vart tog alla vägen? Vad blev man inte nöjd med? Hur kommer alliansens önskelista att se ut? Finns en önskan om en bättre valmanskår? Man kan också fråga sig hur julklappslistan ser ut hos de som övergett alliansen. Vad har de med på sin önskelista? Kan det vara en önskan att ännu mer klämma åt de sämst ställda? De sjuka och arbetslösa har sannerligen fått göra offer på alliansens altare. De välbeställda har samtidigt matats med kraftfulla lättnader. En procent av Sveriges befolkning lär äga mer än 30% av landets rikedomar. Undra just vad tomten lägger i paketen till alliansen och de sviktande väljarna? Om jag fick välja skulle båda parter få öppna paket som innehåller mer av solidaritet. Som en fe skulle jag slå mitt spö mot gnäbbgäddan Maud, den kallhamrade KD-mogulen som håller på att sälja ut Sveriges tillgångar, Reinfeldt med sina kuvade ögon och intetsägande mun och den liberala skolpolitikern Björklund med sina järnhänder och enkla sanningar. De skulle få sig en rejäl dusch av solidaritetstanken.

Mer utav solidaritet skulle också ge stöd och hjälp åt den lilla människan i vardagen. Smaka på följande citat: ”När jag dör, händer ingenting. Ingen kommer att sakna mig.” Den som bär den tanken lever med all säkerhet i ett ohälsotillstånd. Tänk dig att ”tvingas” se sig och beskriva världen med dessa ord. Ett samhälle med mindre av solidaritet skulle förändra situationen lika mycket som nada. Ett samhälle präglat av solidaritet skulle åtminstone göra ett försök att bryta isoleringen och bidra till bättre livskvalitet. Uppsökande verksamhet och olika former av daglig verksamhet kan motverka ensamhet och isolering. Mötte en gång en man som bott i ett bostadsområde i 15 år. På frågan vilka han kände och umgicks med så angav han Barbro på fotvården, syster på Vårdcentralen och några affärsbiträden i centrumanläggningen. Han hade åtminstone några, men det kunde ha varit fler.

Kanske kan mer utav solidaritet hjälpa Lars och hans likasinnade. Lars är bostadslös, ung och drogfri. Han säger att himlen är mitt tak. Det låter onekligen poetiskt och vackert. Fast en boning med endast ett yttre yttertak är ingen värdig bostad. Med mer av solidaritet kunde han också erbjudas en lägenhet med ett bra innertak där värmen och hemkänslan kunde få frodas.

Det är snart jul! Livet måste levas framåt, men kan bara förstås bakåt. Därför! Ta på dig tomtedräkten och ge klappar från de olika önskelistorna. Ge av det som bejakar allas rätt till ett gott liv och motverkar negativ miljöpåverkan. Gör det för din skull, för min skull, för alla andras skull och för framtidens skull. Jag ska i alla fall göra ett försök.