Det är på ett sätt en vanlig dag. Tar mig som vanligt till jobbet genom en 20 minuters lång promenad. Det är Julafton och när jag går där längs vägen får man en förnimmelse av ett otroligt lugn. Det är som den fullständiga harmonin och lugnet infunnit sig. Får för en stund en känsla av att det är tidig söndagsmorgon och ingenting har vaknat till liv. Även den hurtige julaftonsjoggaren signalerar med sin närvaro ett tillstånd av total harmoni. Fastän han springer så ser allt så lugnt och harmoniskt ut. Befrielsen verkar finnas där. Befrielsen från stress, orimliga krav och signalsubstanser från det goda livet känns i hela rymden. För en stund slås jag av tanken om känslan i sig har med en verklig Gud och Jesus att göra eller om det är fostran och kultur som likt en hypnotisör lurar i mina hjärnvrår.
Att finnas i verkligheten är viktigt. Vilken verklighet såg den där Jesus och vad ville han? Var hade han stått politiskt om han levat idag? De berättelser som beskriver hans livsgärning talar för att han hade haft sitt hjärta till vänster. Fast säker kan man väl inte vara. Men att dela brödet och fiskarna, att kasta ut månglarna vid templet, att ge av sin förmåga och energi till samhällets utsatta talar för att han ville dela samhällets resurser och tillgångar mer jämlikt. Dessutom symboliserade han en tanke om att det var viktigare att ge än att ta. I dessa tankar var han så manifest att man snarare kan tala om att han inte enbart var en välgörenhetsinriktad person. Nej hans tankar syftade till att i grunden förändra människors villkor. Det handlade nog mer att förverkliga ett solidariskt byggt samhälle en bra bit från välgörenhetens ansikte. Välgörenhet är ju bara ett bidrag till de behövande, utan att för den skull vilja en i grunden förändrad samhällsordning.
Visst är det viktigt att ge och det tillhör onekligen julen. Fast hur ser en bra julklapp ut. Jag har sannerligen inget svar på det, men ett vet jag. Det behöver inte vara någonting som man köpt och slagit in i julklappspapper. Igår träffade jag en person som jag träffade för 10 år sedan. Den jag mötte igår var en helt annan person än då. Det var en person som rest sig – likt berättelsen om den person som Jesus uppmanade; Ta din säng och gå! Från ett djupt utanförskap, total isolering och manifest försjunkenhet till att normalisering är steget långt. Och för egen del kändes det till igår som en omöjlig utveckling. Att få uppleva denna utveckling face to face är otroligt stort. Finare julklapp finns knappast.
Till julen hör också att vi klär ut oss. Ena veckan klär sig många till Lucia och veckan därpå blir det en hel del Tomtar. Det är inget konstigt med det, men det finns en grupp i samhället som i grunden kan sägas ha ett utklädarintresse. Fastän det har fram till nu betraktats som en sjukdom. Transvestiter och andra personer med olika sexuella läggninga anser sig nog också ha fått en bra julklapp. Nu när tex transvestiten inte längre betraktas som sjuk bara för att han är transvestit.se artikel
För övrigt! Låt årets sista dagar bli början på ett gott 2009.
.
