Kolla under och bakom - medvetandegör

Det fanns en tid när undertecknad i mycket stor utsträckning levde efter devisen att MEDVETANDEGÖRA ARBETARKLASSEN. Det var det som gällde och det skulle ske i två steg. För det första att genom olika studier själv bli medveten och att därefter föra kunskapen vidare till det som man kallar arbetarklassen. En process som skulle skapa politisk kraft och förändring. I begreppet medvetandegörande låg analysen av samhällets funktionssätt och arbetarklassens utsugning. Arbetaren bidrog med sitt arbete och fick mot detta en betalning som kraftigt understeg det värde hen producerade. De skapade rikedomarna togs i anspråk av helt andra grupper. Orättvist och omoraliskt var den tidens utgångspunkt bland vänstersympatisörer.

Att det finns något medvetet, omedvetet och fördolt har därför länge varit ett perspektiv som använts för att förklara samhället och för den delen individers beteenden. Det är inte alltid som det synes vara. Boken; Ut ur mörkret av Linda Caine och Robin Royston är på individnivå en utmärkt illustration kring svårigheter med medvetande, omedvetenhet och de fördolt/gömda. Utan att avslöja bokens hela handling så måste ändå följande ”fakta” komma i dagen. Boken utgör en sann berättelse om Linda Caine som till det yttre lever ett exemplariskt och gott liv med barn och man. Trots dessa goda förutsättningar så finns där en problematisk ohälsa. Psykiatrikern Robin Royston engageras. Tillsammans beskriver de sedan en process och en utveckling dvs den som boken presenterar.

Efter att ha läst boken så fångas man av de konkreta händelserna och löften om tystnad. Detta ligger till grund för ohälsan. Men man fångas också över hur livet kan gestaltas ur begrepp som medveten, omedveten och gömt. Det gömda lyfts fram. Det medvetna nuet ifrågasätts och omvärderas. Det omedvetna blir synligt och bearbetbart. Efter en lång process där det omedvetna görs medvetet skapas förutsättningar för ett nytt liv. Även om den nya friskare medvetenheten inte helt kan sägas vara medveten. Efter en lyckad och helande terapeutisk process finns ändå tvivel kvar. Är det omedvetna som blivit medvetet en sanning eller en fantasi? Att förtränga är självklart en slags överlevnadsinstinkt. En förträngning som också inneburit att aktivt försöka glömma.

Uj vad knökigt det här blev. På individplanet är det betydligt svårare än på makroplanet med arbetarklass contra samhällets funktionssätt. På individplanet finns det ett fåtal som kan veta och berätta. Det är således inte helt problematiskt att släppa fram bilder och händelser från det fördolda. Dessutom brukar offer och förövare sällan kunna enas om en gemensam sanning. Detta till trots. Det är viktigt att medvetandegöra det osynliga. Såväl på samhälls- som individnivå.

Troligen sant!!!!

Igår var det första april. Den där dagen när man får luras och ställa till det i folks hjärnor. Samtidigt som detta sker så sägs det en hel del sanningar och klokskap som är nyttiga att ha med sig in i framtiden. Möjligen kan det finnas svårigheter i att välja eller förstå vad som är bluff och vad som är sant. En ack så besvärande omständighet. För egen del har jag under gårdagen fått mig till livs två verklighetsbeskrivningar som jag tagit till mig och som därmed utgör sanningar som ska hjälpa mig att förstå omvärld och framtid. Under gårdagens Agenda fanns det en intervju med den fd partiledaren och statsministern Göran Persson och ett inslag med den socialdemokratiske ministern Hans Carlsson. Spännande och spänstiga uttalande från båda kring politikens villkor. Den frågeställning som på olika sätt berördes var det faktum att Stefan Löfven saknar den erfarenhet som en äkta och ren politiker har. Stefan Löfvens dagsverken och erfarenheter bygger till stor del på vardagen i facklig rörelse med arbetsgivarkontakter. Det är den situationen han delar med Hans Carlsson som beskriver att fackligt och politiskt arbete till stor del har helt olika kulturella förutsättningar. I facklig verksamhet är målet mellan parterna att komma till en överenskommelse och avtal. Trots olika inledande ståndpunkter kring ett ärende, så finns en gemensam ambition att komma överens, lösa problemet och gå vidare. Ett positivt och problemlösande arbetsklimat. Till skillnad mot i politiken, sa han. Där det är precis tvärtom. De politiska partiernas företrädare söker inte en gemensam lösning. Snarare handlar det om att förneka, smutskasta och förlöjliga den politiske kombattanten. Här gäller det inte att hitta gemensamma lösningar utan att in absurdum förespråka sitt partis linje utan något gemensamt politiskt ansvarstagande för att lösa ett problem eller att forma en framtid. En farenhet som Hans Carlsson fick erfara när han på samma sätt som Löfven lämnade det fackliga för att vara en minister i en Socialdemokratisk regering.

Göran Perssons kommentar kring att den nye partiledaren inte valts bland de genuina partiaktivisterna, utan en person som framförallt har en facklig och inte politisk bakgrund kändes på ett sätt befriande. Han menade att det kanske finns en trötthet över dess proffspolitiker som bara pratar och inte genomför något. I det perspektivet kan det vara bra att pröva något nytt.

Två politiska utsagor den första april 2012. Den ene om tjafsets orsaker och att man inte verkar lyssna på varandra och det andra om att politik ibland handlar mer om att prata än att göra. Dessa utsagor tolkas av undertecknad som seriösa inlägg kring demokratins arbetsvillkor och tillkortakommanden.